”Ett nej var ett nej, trots fri kärlek”
Ann-Mari Anttila, 74, tillhör 68-generationen och var med om revolutionen med fri kärlek.
– Men ett nej var alltid ett nej. Det verkar vara svårt att vara ung tjej i dag, samhället är översexualiserat.
Kostymdesignern Ann-Marie Anttila är född 1942, och tillhör den generation som upplevde enorma förändringar. Synen på sex blev mycket öppnare och kvinnor blev mer självständiga och fria – och samtidigt mer ”tillgängliga” i och med p-pillret.
Ann-Mari Anttila
Yrke: Pensionär och konstnär. Jobbade som kostymdesigner tills hon var 70, bland annat för Göteborgsoperan och Drottningholms slottsteater och runt om i Europa.
Familj: Man och två vuxna barn, en dotter och en son.
Bor: På Södermalm, Stockholm.
Men Ann-Mari Anttila blir upprörd och förbannad när hon märker stämningen mellan unga tjejer och killar i dag.
– Första gången jag märkte av att flickor inte respekteras var när min dotter gick på högstadiet och killar började säga ”hora”. Jag ringde skolan och sa att det är helt oacceptabelt. Men det var som att slåss med väderkvarnar.
– I dag finns en översexualisering i samhället och en fixering vid utseendet som jag inte alls känner igen från när jag var ung. Och jag är verkligen ingen moraltant! Det är som att vi öppnade Pandoras ask när det gäller synen på sex.
Vad tror du det beror på att unga tjejer råkar ut för tafsanden, glåpord och trakasserier?
– Jag tror att skolan har fallerat när det gäller att motverka sexuella trakasserier, och att föräldrarna har kapitulerat. Vuxna måste lära killarna respekt.
Dessutom är det hur lätt som helst för unga killar att hitta porr på nätet, och de blir desorienterade av den kvinnobilden
Ann-Mari är själv född och uppvuxen i Övertorneå och var strängt hållen.
– Den stora faran när jag var tonåring var att jag skulle bli gravid och få en ”oäkting”. Det fanns däremot inga sexuella trakasserier, det visste jag inte vad det var.
LÄS MER Meheret: ”Pojkar måste fångas upp som små och lära sig hur man beter sig”
Som 17-åring flyttade Ann-Mari till Stockholm och började på Konstfack. Kontrasten var stor. Plötsligt var det frihet och fester som gällde.
– Jag var oskuld och tyckte det var jobbigt. Killarna ville gärna ha lite rajtantajtan, men det var ändå inget tjat om sex. Fortfarande var det en skräck att bli gravid – jag hade kompisar som åkte till Polen och gjorde abort.
– Men jag minns att jag kunde promenera hem sent på natten mitt i Stockholm utan att vara ett dugg rädd.
P-pillret godkändes i Sverige 1964 och blev efter några år en grundsten i den sexuella revolutionen. Den hårda moralen luckrades upp och fri kärlek blev ett slagord i tiden. Då hade Ann-Mari hunnit vara gift med en amerikan, och när 70-talet inleddes var hon skild och sambo.
Trots att sex hade blivit mycket mer fritt och nakenhet mer naturligt minns hon ingen rädsla eller tafsande.
Det var en tid när man lekte och upptäckte varandras kroppar. Det fanns många män som var intresserade, men ett nej var ett nej. Jag kände mig aldrig orolig. Vi unga kvinnor var starka och bestämda, tog ingen skit
– Det var plötsligt okej att träffa andra vid sidan av. Men fri kärlek var inte så enkelt. Min dåvarande man tyckte det var jättekul att ha andra till höger och vänster, men blev arg om jag gjorde detsamma. Jag testade en kort period, men det passade inte mig att hoppa i säng med olika – vi hade fått en dotter då och jag ville fokusera på henne. Om någon man tyckte att jag var pryd var det inget som jag brydde mig om.
Den enda gång Ann-Mari själv råkat ut för något var när hon som 50-åring kallades ”hora” av en man som gick förbi.
– Jag vände och klippte till honom ordentligt – det där tar jag inte bara, i mina egna kvarter! Både hans kind och min hand blev rejält röda.
Ann-Mari upplevde att hon och generationskamraterna var starka kvinnor med skinn på näsan.
– Rösträtten, rätt till studielån och p-pillret gav oss möjligheten att forma våra egna liv, bestämma över oss själva, tjäna pengar och inte vara beroende av någon man.
LÄS MER Experten: Därför tafsar killar på tjejer
Behöver du prata med någon? Hit kan du vända dig:
Polisen på din ort, eller DO, Diskrimineringsombudsmannen: 08-120 20 700.
Storasyster. Obunden ideell förening som vänder sig till dig som utsatts för våldtäkt eller andra sexuella övergrepp. Foreningenstorasyster.se
Varken hora eller kuvad. Antirasistisk och feministisk förening mot hedersförtryck: Varkenhoraellerkuvad.se, 070-889 18 96, 076-082 19 35.
Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (120 medlemsjourer runt om i landet): 08-442 99 30, Roks.se, Tjejjouren.se.
Riksorganisationen mot sexuella övergrepp. För både tjejer och killar i alla åldrar: 076-19 99 343, Hopp.org.
Tjejzonen. Stödorganisation med chattar, rådgivning i olika frågor med mera. Tjejzonen.se.
Nattknappen – polisens volontärer pratar med dig om du är orolig när du är på väg hem fredagar och lördagar. Stockholm: 020-44 66 66 mellan 23 och 3.30.
Brottsofferjouren och Ung Boj, inriktad på yngre. Brottsofferjouren.se, 0200-21 20 19 och Ungaboj.se.
RFSL:s brottofferjour. För hbtq-personer som utsatts för kränkningar, hot och våld. 020-34 13 16.
Män för jämställdhet. Vill stärka killar att bli jämställda, och ge chattstöd om stort och smått. Killfragor.se
Kvinnofridslinjen. Nationell stödtelefon för dig som utsatts för hot och våld, eller anhörig/vän. 020-50 50 50.
Unizon. Samlar över 130 kvinnojourer, tjejjourer och andra idéburna stödverksamheter som arbetar för ett jämställt samhälle fritt från våld. Unizon.se
Ungdomsmottagningen. Du som är under 23 kan vända dig till ungdomsmottagningen på din ort. Där finns psykologer med tystnadsplikt, besök och terapi är gratis.