KRÖNIKA
”Det finns så många gråzoner som vi måste lära unga killar”
Jag minns inte exakt hur eller varför det började. Jag har garanterat förträngt en hel del av det. Men vad jag vet är att jag redan vid ung ålder var intresserad av sex. Nyfiken. Läste allt jag kunde komma åt. I tonåren var jag snygg, högljudd och kaxig. Jag pratade högt om mens, killar jag träffade och om sex jag haft. För det blev jag trakasserad. Stämplad som en ”slampa”. Utsatt för övergrepp.
Under min högstadieperiod var det vanligt att jag fick torka bort andras saliv och spottloskor från mitt skåp. Ibland hade någon skrivit hora. Några gånger var mitt lås trasigt och mina grejer utkastade på golvet. Det var vardag att få höra kommentarer om min kropp, mina bröst, min rumpa.
Det var inga konstigheter att bli tafsad på i korridoren, matsalen, klassrummet
I sjuan hade jag en klasskompis som brukade dra ner mig i sitt knä i klassrummet och sedan hålla fast mig där. Medan han viskade snuskiga saker i mitt öra kände jag hur hans stånd trycktes hårt mot min rumpa. Jag mådde illa, men vågade inte säga ifrån. En dag när jag var på väg hem efter skolan ropade några killar efter mig. Jag stannade upp och vände mig om. Då började de kasta småmynt åt mitt håll. En av dem ropade ”hora” och någonting inom mig gick sönder då. Jag plockade upp mynten, lade dem i fickan och skrek ”tack”, i ett försök att visa att jag inte bryr mig, att de inte kan komma åt mig, och gick därifrån fort så att de inte skulle se att jag grät.
En rast när jag satt ensam vid ett bord i korridoren kom två äldre killar fram till mig och satte sig bredvid på varsin sida. De drog in bordet så nära mig som möjligt så att jag inte kunde ta mig loss. Den ena killen tog ett hårt tag om mina armar, den andra killen körde våldsamt ner sin hand mellan mina ben. Jag försökte komma loss men de båda var starkare än mig. Jag skrek att de skulle sluta, samtidigt som jag skrattade.
För i ett klimat där kvinnor regelbundet utsätts för våld och hot när de avvisar män, är det otroligt läskigt att säga nej
Under tiden passerade skolkamrater och lärare. Ingen stannade upp. Ingen sa någonsin något. Ingen lärare pratade med mig om det här eller tog upp det i klassrummen. Kanske var det för att mitt panikfejkade skratt var väldigt trovärdigt? Eller så var det bara en vanlig dag i högstadiekorridoren. Så vanligt, så normaliserat att ingen ens reagerade.
För att jag var en ung tjej som var sexuellt aktiv skulle jag straffas. Och ju kaxigare och argare jag var desto mer skit fick jag. Jag blev som tonåring utsatt för otroligt mycket psykiska och fysiska attacker. Inget unikt. Det är vardag för jättemånga unga tjejer. Men det skämtas bort. Det diskuteras inte tillräckligt.
Sexuella trakasserier ÄR normaliserade i våra svenska skolor
Min mamma har berättat för mig om likadana erfarenheter från hennes ungdom. Och när jag pratar med yngre tjejer i dag eller ser på ”Ex on the beach” på teve inser jag att väldigt lite har förändrats.
I många år straffade jag mig själv. Tänkte att det var mitt eget fel. Men i dag förstår jag att skulden inte ligger hos oss tjejer. Det är inte vi som ska anpassa oss och ändra våra beteenden. Vi måste istället prata med de unga killarna. Lära dem att det inte bara är ett nej som är ett nej. En blick kan skrika nej. En kropp kan tydligt säga nej. Lära dem att en tjej som velar men inte säger nej rakt ut förmodligen inte vill. Det finns så många gråzoner som vi måste lära unga killar.
Vi måste lära unga tjejer att deras värde inte sitter i huruvida killar vill ha dem eller inte. Vi måste sluta säga till unga tjejer att akta sig och därmed lägga hela ansvaret på dem.
För sånt lämnar spår. Än i dag kämpar jag med en självbild som blev otroligt skadad under mina tonår. Än i dag har jag svårt i mina relationer till män.
Vi behöver prata med unga killar så att dagens unga tjejer kan gå till sina skåp utan att mötas av sexistiskt klotter, så att de kan gå igenom skolkorridorerna utan att bli utsatta för övergrepp, så att unga tjejer kan ha samma sexuella frihet som killar har.
Foto: Evelina Boberg
LÄS MER Forskaren: ”Sextrakasserierna börjar redan i lågstadiet”
LÄS MER Experten: Därför tafsar killar på tjejer
Behöver du prata med någon? Hit kan du vända dig:
Polisen på din ort, eller DO, Diskrimineringsombudsmannen: 08-120 20 700.
Storasyster. Obunden ideell förening som vänder sig till dig som utsatts för våldtäkt eller andra sexuella övergrepp. Foreningenstorasyster.se
Varken hora eller kuvad. Antirasistisk och feministisk förening mot hedersförtryck: Varkenhoraellerkuvad.se, 070-889 18 96, 076-082 19 35.
Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (120 medlemsjourer runt om i landet): 08-442 99 30, Roks.se, Tjejjouren.se.
Riksorganisationen mot sexuella övergrepp. För både tjejer och killar i alla åldrar: 076-19 99 343, Hopp.org.
Tjejzonen. Stödorganisation med chattar, rådgivning i olika frågor med mera. Tjejzonen.se.
Nattknappen – polisens volontärer pratar med dig om du är orolig när du är på väg hem fredagar och lördagar. Stockholm: 020-44 66 66 mellan 23 och 3.30.
Brottsofferjouren och Ung Boj, inriktad på yngre. Brottsofferjouren.se, 0200-21 20 19 och Ungaboj.se.
RFSL:s brottofferjour. För hbtq-personer som utsatts för kränkningar, hot och våld. 020-34 13 16.
Män för jämställdhet. Vill stärka killar att bli jämställda, och ge chattstöd om stort och smått. Killfragor.se
Kvinnofridslinjen. Nationell stödtelefon för dig som utsatts för hot och våld, eller anhörig/vän. 020-50 50 50.
Unizon. Samlar över 130 kvinnojourer, tjejjourer och andra idéburna stödverksamheter som arbetar för ett jämställt samhälle fritt från våld. Unizon.se
Ungdomsmottagningen. Du som är under 23 kan vända dig till ungdomsmottagningen på din ort. Där finns psykologer med tystnadsplikt, besök och terapi är gratis.